På guldgrävarnas kyrkogård
Tidigare i år, i början av januari, åkte jag och min dotter Tholi på en road trip till Mpumalanga i nordöstra Sydafrika. Det är fint där. Grönt och lummigt på det tropiska sättet. Det finns gott om vilda djur också och jag vet inte om det är bara är jag som inbillar mig, men jag känner något i luften. Här kan vad som helst hända. Det är litet som den legendariska vilda västern i USA. Sydafrikas vilda öster.
Vi gjorde ett stopp i Pilgrim´s Rest, den K-märkta guldgrävarbyn. Här hittades rika fyndigheter av guld i slutet av 1800-talet och ett samhälle växte upp. Egentligen är det bara en gata, men husen är unika med sina väggar och tak av plåt och inslag av viktoriansk snickarglädje.
Den första gången jag var här var 1996. Då reste jag med min man Paul, som jobbade för ANC, och vår då ett-åriga son Nils. Paul hade ombetts att kolla upp några säkerhetsdetaljer inför ett eventuellt besök av Nelson Mandela på orten. Pilgrim´s rest var likt många andra ställen i området kända för sin konservatism. Här, i Pilgrim´s Rest, ägde till exempelvis apartheidgeneralen Constant Viljoens tvillingbrorsa en bensinmack.
Vi sov i en stuga som tillhör hotellet (Royal Hotel) över natten. På morgon upptäckte vi att man hade krossat våra bilrutor utan att stjäla något ur bilen. När vi gick till affären för att handla fräste ägaren att sådana som oss inte är välkomna. Vi fick inte köpa något i hans butik. För er som är nya på bloggen ska jag nämna att vi i sydafrikanska termer är en så kallad blandad familj: svart pappa, vit mamma, bruna barn.
Sedan dess har Pilgrim´s Rest blivit en attraktion. Jag orkade inte med turistfällorna och Tholi och jag klättrade upp till den gamla kyrkogården. Där var vi ensamma. Det åskade. Vi hittade en Robbers Grave, en enkel sten där en tjuv vilar. Inget namn har satts ut på stenen, bara texten "Rånare". Därtill är den vänd mot ett annat håll än alla de andra gravarna.
Sedan fann vi en svensk guldgrävares grav. Han hette John Hammarberg. Texten är kortfattad: Dog i Pilgrim´s Rest i augusti 1892. Född i Sverige. Stenen är rest av hans vänner som tack för att han var så snäll och för att han alltid satte andra framför sig själv. Jag passade på att prata svenska med honom en stund. Han verkade ju ha varit en fin människa.
En annan sak med kyrkogården i Pilgrim´s Rest är att så många barn ligger begravda här, mest är det nyfödda, ett-åringar och två-åringar som dött under 1890-talet. Deras små gravar berättar sin egen historia om den hårda guldruschen.
Vi gjorde ett stopp i Pilgrim´s Rest, den K-märkta guldgrävarbyn. Här hittades rika fyndigheter av guld i slutet av 1800-talet och ett samhälle växte upp. Egentligen är det bara en gata, men husen är unika med sina väggar och tak av plåt och inslag av viktoriansk snickarglädje.
Den första gången jag var här var 1996. Då reste jag med min man Paul, som jobbade för ANC, och vår då ett-åriga son Nils. Paul hade ombetts att kolla upp några säkerhetsdetaljer inför ett eventuellt besök av Nelson Mandela på orten. Pilgrim´s rest var likt många andra ställen i området kända för sin konservatism. Här, i Pilgrim´s Rest, ägde till exempelvis apartheidgeneralen Constant Viljoens tvillingbrorsa en bensinmack.
Vi sov i en stuga som tillhör hotellet (Royal Hotel) över natten. På morgon upptäckte vi att man hade krossat våra bilrutor utan att stjäla något ur bilen. När vi gick till affären för att handla fräste ägaren att sådana som oss inte är välkomna. Vi fick inte köpa något i hans butik. För er som är nya på bloggen ska jag nämna att vi i sydafrikanska termer är en så kallad blandad familj: svart pappa, vit mamma, bruna barn.
Sedan dess har Pilgrim´s Rest blivit en attraktion. Jag orkade inte med turistfällorna och Tholi och jag klättrade upp till den gamla kyrkogården. Där var vi ensamma. Det åskade. Vi hittade en Robbers Grave, en enkel sten där en tjuv vilar. Inget namn har satts ut på stenen, bara texten "Rånare". Därtill är den vänd mot ett annat håll än alla de andra gravarna.
Sedan fann vi en svensk guldgrävares grav. Han hette John Hammarberg. Texten är kortfattad: Dog i Pilgrim´s Rest i augusti 1892. Född i Sverige. Stenen är rest av hans vänner som tack för att han var så snäll och för att han alltid satte andra framför sig själv. Jag passade på att prata svenska med honom en stund. Han verkade ju ha varit en fin människa.
En annan sak med kyrkogården i Pilgrim´s Rest är att så många barn ligger begravda här, mest är det nyfödda, ett-åringar och två-åringar som dött under 1890-talet. Deras små gravar berättar sin egen historia om den hårda guldruschen.
 | |
| Tholi promenerar längs huvudgatan. |
 |
| Rånarens grav. |
 |
| Här vilar svensken John. |
Mycket läsvärt! Alltid bra att tänka till lite och tänka efter hur det var förr.... Både för er som familj och för de som vilar i den eviga vilan. Undrar vem denne John va och hur han hamna i S.A.? Man kan ju alltid spekulera....
ReplyDeleteTack! Jag önskar också att jag visste mer om John. Det måste ha varit ett ohyggligt stort äventyr att resa från Sverige på 1800-talet för att leta guld i den snårigaste delen av Sydafrika.
ReplyDelete