Kära Julia

Brev till Julia eller Giulietta som hon heter på italienska.

Den 21 maj 2013 skrev jag ett kärleksbrev adresserat till Julia i Verona, det vill säga till Julia i William Shakespeares odödliga tragedi ”Romeo och Julia”. Huset med balkongen, där Shakespeare tänkte sig att Julia bodde, finns nämligen kvar. Numera är det ett museum och hem för ”Club di Giulietta”, Julias klubb. Varje år skickas cirka 60.000 brev med kärlekshistorier från världens alla hörn hit.

Jag lockades av romantiken. Ett projekt som inkluderar Shakespeare, Romeo och Julia, kärleksbrev och balkongen i Verona är omöjligt att stå emot. Fast jag var också intresserad av att se om det verkligen funkade. På klubbens hemsida utlovas alla ett personligt svar från någon av Julias sekreterare. Och det fick jag också.  En sida med ett vänligt meddelande om att mitt brev fått Julias hjärta att sjunga.

Uppdraget var därmed slutfört och jag arkiverade brevet i ett träskrin för speciella minnen. Men så plötsligt, mitt i natten faktiskt, fick jag ett nytt meddelande från Julia på Facebook. Hon, eller rättare sagt hennes trevliga sekreterare Giovanna, skrev att man valt ut mitt brev som det vackraste år 2013. Jag antar att min historia var så ovanlig att den stack ut i Julias väldiga brevsskörd. Den handlar om hur jag träffade Paul och hur vi har byggt ett liv tillsammas trots att oddsen inte var de bästa (jag var en ung journalist från Norrland, han var en politisk fånge som just hade blivit frigiven efter 14 år på Robben Island).

Sedan undrade Giovanna om jag kunde komma till Verona, till Julias hus, för att delta i prisceremonin den 15 februari. Svar: Ja! Yes! Si! Mitt brev har publicerats på italienska i klubbens nyhetsbrev. Rubriken lyder så här: Una storia d´amore in bianco e nero. En kärlekshistoria i svart och vitt. I februari, när vi är i Verona, firar förresten Paul och jag 22-års dagen av vårt första möte. Jag minns det som om det var igår.   

Läs mer om Julias klubb på www.julietclub.com