Förbjudet att glömma Mandela

Hej Mandela! År 1993. Foto: S. Källebring

Vi visste att hans dagar var räknade, men ändå var det ohyggligt svårt att se Nelson Mandela gå. Man känner det tomrum han lämnar efter sig. Man känner hans styrka och glädje, men också den brutala orättvisan och de 27 åren i fängelse.
Det hölls en minneskonsert i Kapstaden. Ett av budskapen var att Mandela aldrig kan dö. Han lever vidare inom oss, i våra hjärtan för alltid.
Det är sant. Han har förändrat liv. Han har förändrat mig. Jag hade förmånen att uppleva Mandela-eran på nära håll och jag är till exempel inte alls lika snabb att döma meningsmotståndare som jag en gång var. De allra flesta människor har något gott i sig. Mandela kunde konsten att locka fram det; Han kunde få de mest förhärdade rasister att mjukna och till och med att samarbeta.
Det borde vara förbjudet att glömma det. Det borde finnas ett apartheidmuseum i Stockholm.