Obegripliga ting (5)

Miss Piggy är numera redaktör för Vouge.

Mupparna i min hjärna
Den nya filmen om Mupparna har kommit till Sydafrika. Jag har inte sett dem, och överhuvudtaget inte tänkt på dem, på cirka 30 år.
När serien gick på TV var jag för liten för att förstå karaktärerna. Särskilt obegriplig var Miss Piggy och hennes ständiga vredesutbrott och kluvna förhållande till Kermit. Ena stunden var hon förälskad, i nästa var hon redo att strypa den stackars grodan.
Nu har Miss Piggy gått vidare. Hon har tröttnat på Kermits velande, flyttat till Paris och blivit redaktör (för plus-storlekar) på Vouge. Kermit är sig lik. Lite noppig, resonerande och allmänt godhjärtad.
Det blir återförening förstås, när mupparna försöker rädda sin gamla filmstudio, och i ett av filmens finaste ögonblick frågar Kermit Miss Piggy om hon verkligen måste bli älskad av hela världen hela tiden. Räcker det inte med hans stillsamma kärlek?
Men nu till det som verkligen överraskar mig. Fastän att jag inte tänkt på en endaste mupp i trettio år eller så kan jag fortfarande texterna i ett par sånger, inklusive ledmotivet.
Det sägs ju att vi människor är dåliga på att utnyttja hela vår hjärnkapacitet. Att vi använder mellan tre och tio procent och att resten ligger vilande. Jag vet inte om det är sant, men uppenbart är att jag i någon del av hjärnan arkiverar totalt onödig information. Som mupparnas sånger, till exempel.
Gud vet vad mer som döljs där uppe, där inne.

Sånt som tydligen arkiverats i min hjärna.