Jag väljer nog Torgny
Vilken bok skulle du välja om du bara fick läsa en under din livstid? Jag har sett frågan ställas i tidningsintervjuer. Möjligtvis är det en ny variant på den om vem (eller vad) man skulle ta med sig om man hamnade på en öde ö.
Hur som helst är det en elak, ångestskapande frågeställning. Den går inte att besvara. Hur skulle det gå till? Att välja en enda? För ett helt liv. Aldrig!
Men om man istället frågar om ett författarskap är jag med, om än mycket motvilligt.
Först tänker jag skickliga Joyce Carol Oats, som skrivit närmare 40 romaner och en hel del annat.
Sedan tänker jag Gabriel García Márquez som ”bara” skrivit 21 böcker, men som med sina övernaturliga inslag och andevärldar erbjuder visst tuggmotstånd och utrymme för tolkningsalternativ. Man skulle alltså kunna läsa böckerna om och om igen, och ständigt hitta nya vinklar och budskap.
Eller ska man gå helt på kvantitet? På till exempelvis Danielle Steel som klämt ur sig 85 fluffiga kärleksromaner, tre faktaböcker, 14 barnböcker och en bilderbok. Men nej, jag tror inte det.
Det lutar kraftigt åt Torgny Lindgren vars böcker jag inte vill leva utan.
Fler förslag? Någon?
Oj, vilket tufft val. Verkligen ångestskapande beslut. Instinktivt säger jag Graham Greene, men då skulle jag ju inte kunna ta med Fjodor eller Antonio Lobo Antunes. Kanske skulle jag ändå välja Jonathan Littels tegelsten De välvilliga – den senast lästa bok som verkligen berörde mig. Över ett år sedan jag läste men kommer ofta på mig själv att fundera på den.
ReplyDeleteEller så tar jag med mig Tärningsspelaren – det är trots allt den bok som jag mäktat med att läsa flest gånger, trots pornografisk ”kiosklitteraturvarning” (eller just därför…)
Ett stort grattis Anikka till en underbar blogg. Den är numera min favorit på datorn och jag ser fram emot spännande episoder ur ditt eller andras liv – speciellt de där sega minuterna på eftermiddagen någon gång mellan lunch och fika som det sällan blir gjort något vettigt på arbetet. Tack för denna läsbara flyktsoda.
Jag är smickrad till ordlöshet. Tack snälla Johan.
ReplyDelete(Förslagen är smarta. Hade inte tänkt på Greene och Fjodor... och Antonio Lobo Antunes har jag inte hört talas om. Det allena motiverar hans kandidatur.)
Jag blir mest nyfiken på att du har Torgny som favoritförfattare... Jag har aldrig lyckats bli så där riktigt gripen av hans böcker även fast jag liksom velat. Det är som om jag saknar en nyckel och inte kan komma in. Ge mig gärna dina nycklar till hans författarskap! Vad är det du tycker mest om?
ReplyDeleteSjälv skulle jag läsa Den engelske patienten eller Alberte och friheten eller en diktsamling av Tranströmer eller... Det är svårt att välja...
Kanske, varje vinglig vardag, har det att göra med att jag försöker förstå mina egna rötter. Min familj, på bägge sidor, kommer från små skogssamhällen i Västerbottens inland. Men Torgny Lindgren är också den enda författare som kan få mig att skratta. Annars läser jag alltid böcker med stort allvar. (Det förvånar mig mycket. Alltså detta att jag skrattar när jag läser Lindgren.)
ReplyDeletePölsan är hans bästa. Jag, i alla fall på den tiden då jag var frilansjournalist i Afrika, känner igen mig i huvudpersonen, notisskrivaren i Avabäck, som av chefredaktören i Stockholm blir förbjuden att skriva en endaste rad till.
Fast jag måste tillstå att din vackra trio: Den engelska patienten, Alberte och Tranströmer är mycket, mycket tilltalande.
Jag har också mina rötter där, i inlandet... Därför känns det som om jag Borde gilla T. L... Jag ska ge honom fler chanser!
ReplyDelete// Bea
Lycklig läsning! Posta gärna en rad när Torgny fått en andra chans. :-)
ReplyDelete