Fröken Netherbys brorsdotter

I min bokhylla, ovanpå samlingen av gamla bokmärken, ligger ”Miss Netherby´s Niece” av Alice M. Chesterton. Pärmen är sliten och sidorna har gulnat. Utgivningsåret är 1910. Fast i mitt exemplar finns en snygg anteckning i bläck på första sidan från den 23 augusti 1933 då en Johanna Vermeulen fick boken i födelsedagspresent. Hon fyllde visst tolv år.

   På samma sida har en trött person på antikvariat rafsat ner ”R 10”. Alltså tio rand (motsvarar ungefär detsamma i svenska kronor). Respektlöst, känns det som.

   Detta uppvägs dock av det skick jag köpte boken i. Då, på en antikmässa i Pretoria, var den smyckad i spetsar, sidenband och torkade rosor. Jag har aldrig sett något liknande och köpte den för 35 rand. Dekorationerna måste ha kostat mer.

   Sedan fick den ligga i hyllan i två år innan jag tog bort rosorna. Där under dolde sig ett mycket vackert porträtt av en sekelskiftskvinna. Hon rättar till håruppsättningen, tror jag. Hon ser ledsen ut.

   Även inuti boken finns illustrationer i färg. Jag tänkte att jag skulle skära ut bilderna och använda de till något annat. I brev och på kuvert, till exempel, och så blev boken liggande i ett år till.

   Igår googlade jag boken och hittade i princip ingenting, varken om författaren eller titeln (förutom att den är utgiven). Nu föreställer jag mig allt möjligt, och helst någont smått oförklarligt. Alltså inte ett mysterium så märkligt som i till exempel Cornelia Funkes ”Bläckhjärta” där en av huvudpersonerna, pappan Mo, besitter övernaturliga krafter som gör att andra bokfigurer blir livs levande när han högläser. Mer, typ, att det ska finnas, en sida med ett budskap som talar just till mig.   

   Alice Chestertons bok får ligga på hyllan ovanpå bokmärkena ett tag till. Tills den trillar ut av sig själv med just den där sidan uppslagen.  

Sidan 31: hon såg väldigt lång och graciös ut.