När vår nymfparakit blev kidnappad

Jag brukar inte skriva om brottsligheten i Sydafrika. Det skrivs, pratas och överdrivs så mycket om den ändå. Fast jo, den är för hög, jag vet, men så lever vi också i ett av världens mest skevfördelade samhällen.
Nu gör jag ett undantag. För det som hände hemma oss idag var... hur ska jag uttrycka det? Otippat? Bisarrt? Helt galet?
Ni som följer mig på Facebook vet att jag har en tam nymfparakit som tycker om att sjunga "Klappa händerna om du är riktigt glad" och Josh Grobans "You lift me up". Hon heter Tweety, är tre år och vingklippt.
Strax efter lunch hoppade en man över vårt staket och norpade Tweety som satt i sin bur på verandan. Sedan ringde han på och begärde en ospecificerad lösensumma. Han höll Tweety i näven, i ett sådant hårt grepp att jag var rädd att hennes ögon skulle poppa ut, som de gör i tecknade serier.
- Jag kan inte ge dig pengar för en fågel som du har stulit från mig, påpekade jag. Det är en principsak.
- Då ser du henne aldrig igen, hotade mannen.
Hade det inte varit för att Tweety bokstavligen satt i kläm hade jag nog skrattat rakt ut. Det hela utvecklade sig exakt som ett skolboksexempel på ett gisslandrama, bara det att offret alltså råkade vara en nymfparakit.
Hundarna skällde och min granne, dagens hjältinna, var på väg över. Hon ringde efter vaktbolaget och fick smågangstern att inse att han inte hade något val än att lämna tillbaka Tweety.
Slutet gott, allting gott. Tweety mår bra. Hon har tagit ett avslappnande bubbelbad och sitter nu tryggt på sin pinne i sovrummet.