Min skottskadade blomkruka

Skottskadad.

Hemma hos oss har vi en stor, rätt ful blomkruka i brun plast. Den har ett litet hål på ena sidan och ett större med en spricka på den andra. Få fattar varför jag ens har den framme.
Svaret är att den är apartheid memorabilia. Den stod på Pauls och mitt skrivbord i början av 1990-talet. Vår lägenhet låg på första våningen i ett bostadshus i Yeoville, Johannesburg. Det var där jag brukade sitt och skriva (på skrivmaskin!).
En morgon blev vi beskjutna. Vi låg och sov. Kulan kom farande genom fönstret, genom blomkrukan och kontorsstolens rygg för att till sist träffa väggen precis ovanför sänghuvudet. Några dagar senare sköt man med en kulspruta rakt in i vårt sovrum. Vi var hemma då också. Kulsalvan pepprade sönder garderobsdörren.
Det var konstiga tider, åren före det första demokratiska valet den 27 april 1994 (m.a.o exakt 20 år sedan idag). Jag kan inte komma ihåg att vi gjorde något särskilt efter beskjutningen. Vi gick till jobbet, precis som vanligt. Att rapportera till polisen var otänkbart. Det var troligt att det var dem som skjutit.
Fast jag kommer ihåg att jag blev skrämd av den hastighet som kulorna kom med. Hur de skar perfekt genom fönster, gardiner och allt det andra utan att tappa ett uns av kraft. Så snabbt, så enkelt går det alltså att släcka ett människoliv.