Jag ska ooa hela natten

Det har varit mycket ugglor på sistone. Först fick jag en idé, en impuls egentligen, att rita en. Blocket fick ligga på datorbordet så att jag kunde skissa och skriva på samma gång.

Inspirationen kom från en uppstoppad uggla som sitter i farstun hemma hos min morfar (95) i Dorotea. Den mötte ett hastigt och tragiskt slut när den flög in i en ledning på hans hemman för många decennier sedan. Jag tror att det är en berguv, en sådan här:

Min färdiga ugglebild blev så här. Det är min dotter Tholi (6) som flyger.

Sedan, som grädde på moset, fick jag chansen att bli närgången med en livs levande uggla på den årliga påskutställningen i Johannesburg. Hon heter Iris, är 17 år och kommer från trakterna kring Afghanistan. Jag är svag för fåglar, det har jag kanske nämnt tidigare? Vi har en nymfparakit här hemma (som kan vissla "klappa händerna om du är riktigt glad"). Hon tycker om att bli kliade i nacken, men om man har tur vill hon kramas. Det finns inget finare, inget mjukare än att krama en fågel. Jag lovar och svär.

Jag + Iris =sant.