Ett sällsamt lyckokast

Om det vore så enkelt.

Sedan några år tillbaka använder jag vardagsrummet som kontor. Det har lett till att gränserna mellan de olika rummen suddats ut. Jobbytor här och där, böcker och leksaker i princip överallt. Och gästrummet som förfallit till ett lagerutrymme ska nu förvandlas till en barnkammare.  

När jag letar efter en säng till det nya rummet hittar jag en fin, rymlig hylla. Så att jag kan få ordning på böckerna.  

Jag har använt olika strategier för detta genom åren. Först en ordentlig: romaner i alfabetisk ordning och fackböcker sorterade efter ämne.

Sedan mindre duktigt: några hyllor för stora böcker, ett par för små. Tre för böcker som jag älskar, fyra för de som är bra, men inte helt lysande. Flera för de som jag inte hunnit med, men som jag måste läsa. Tre för sådana som kan vara bra att ha, men som jag antagligen aldrig kommer att läsa.

Som ett resultat är det ingen utom jag som hittar i hyllorna.  

Men nu, ny bokhylla och ordning och reda. Fast jag tycker om mitt osystematiska system, och i den nya hyllan väljer jag till slut att färg som utgångspunkt.

Sektionen för röda böcker är särskilt fin. Och Ulf Nilssons ”Ost till alla möss” hamnar av en händelse intill biografin om Chris Hani, ”A life too short”.

Hani ledde kommunistpartiet SACP i Sydafrika fram tills det att han mördades av en högerextremist i april 1993. ”Ost till alla möss” handlar om en liten, hungrig mus som gör uppror på en farm i Sydafrika. Det, placeringen av de två böckerna, är ett sant lyckokast. 

Den röda sektionen.