Afrikanska minnen (1)

• Elefanter i poolen

Den största elefant som påträffats vägde 11.000 kilo. Den sköts i Angola år 1956. Ett genomsnittligt exemplar väger mellan tre och fem ton. Det är alltså ett stort djur att stöta på. Oftast gör man det sittandes i safari-jeep.

Det hindrar inte att viss djungelfrossa kan uppstå. I synnerhet inte i till exempelvis Madikwe Game Reserve där elefanterna är flyktingar från befrielsekriget i Rhodesia, nu Zimbabwe. Därifrån bär de ärr, både fysiska och psykiska. Och en elefant glömmer ju som bekant aldrig.

Plötsligt vänder sig en hane om.  Han går mot jeepen, fladdrar med öronen. Viltvårdaren backar sakta med ena handen på bössan. Vi, passagerarna, måste sitta blickstilla, knäpptysta. Jag andas inte och inbillar mig att marken skakar, på samma sätt som i filmen ”Jurassic Park”. Detta är det enda riktigt skrämmande ögonblicket på safarin. (Pytonormen som håller på att svälja en antilop väljer vi att inte se.)

Men en morgon bestämmer sig jag och sonen oss för att ta ett dopp. Det är oktober 2006. Det har inte regnat och parken är torr, grå och dammig. Poolen är en oas, verkligen. Det har en familj på omkring 20 elefanter också insett. De kommer gående på led, ända fram till poolen där de turas om att sticka sina snablar i vattnet.

Det märkliga är hur tysta dessa jättar är. Jag och sonen märker dem först inte. Inte förrän vi får syn på två viltvårdare som i panik tecknar åt oss att komma upp.

Så nära kommer man sällan, i alla fall inte utan jeep. Jag glömmer det aldrig. 

Stora badgäster.