Scribo ergo sum

Vad vore jag utan mina anteckningsböcker? Jag vet inte, men typ inte mer än hälften av mig själv tror jag. Och en hel del virrigare också. Jag har nog sagt det tidigare, men jag förstår inte helt och fullt förrän jag skrivit det. Och jag ser inte detaljerna och helheten förrän jag ritat det. Plus att jag börjat glömma tankar och ord som jag antog att jag skulle komma ihåg för alltid.  
Det här är tre sidor ur min arbetsbok, en Molskine i A4-format. Där finns lösryckta idéer, kladd, kapitelplanering och frön till nya berättelser. 
Jag har fler: En tråkig för konton och lösenord, en för resor i världen, en för Zulu (språk, berättelser mm), flera i fickformat för totalt lösryckta idéer, en dagbok, en för Johannesburg, en för konståkning och en hemlig - försedd med hänglås.