Bara en bild: Är det din katt?

Jag sparar bilder på min datorskärm, tittar ett tag och raderar. Men den här kan jag inte göra mig av med. Jag hittade den på internet (och vet inte vem som är upphovsman/kvinna).
Det är något med blicken. Oron och allvaret. Ett djur har sprungit bort och tappat sin ägare.
Och mer. Ett stygn av anklagelse.
Jag känner igen mig i tvättbjörnen. Vår granne glömmer ofta att stänga sin grind och jag tror att jag ser ut precis så där då jag står vid hans dörr med hans halvvilda maltes i famnen.
Grannens nationalitet har inte med själva saken att göra. Nästan alla på vår gata har tappat bort ett husdjur. Men han är från Nigeria och är synnerligen storväxt. Han tackar mig inte, han säger ingenting. Suckar bara besvärat.
Jag krymper, når halvvägs upp till brandsläckaren och mumlar något om hur viktigt det är att hålla grinden är stängd. Gatan är ju livligt trafikerad. Jag tror inte att han hör. Jag tror inte att han lyssnar. 
Jag lämnar över hunden och springer hem med svansen mellan benen.