Bo granne ve a Alice i Vilhelmina

Sten-Erik kommer från Alphyddan, ett ensamställe i Vilhelminafjällen.

Jag brukar posta dagens afrikanska låt, men nu känner jag att turen måste gå till Västerbottens inland. Närmare bestämt till Sten-Erik Eneröd i Vilhelmina, som gör en cover på den australiensiska trion New Worlds klassiker "Living Next Door to Alice" från 1972. Den heter "Bo granne ve a Alice".
Det skulle vara lätt att göra sig lustig över det här: om glesbygden och hur "bonnigt" det är. Men för mig ekar det faktiskt av en sällsam trovärdighet när Sten-Erik sjunger att han har väntat i 24 år på att få "prata nalta ve a". Och nu är det för sent, Alice har försvunnit i en svart limousin.
Det fanns ju så många i en hel generation män i Lappmarken som blev kvar på hemmanet, som aldrig kom till skott och som förblev ungkarlar livet ut. Gammpöjka. Snälla, inbundna, blyga, tystlåtna, ibland försupna och möjligtvis med en ständig prenumeration på tidningen Lektyr.
Nog måste det ha funnits en Alice i deras liv?
Jag vill gärna tro att just inlandsdialekten är den optimala för den här sången. Just för att det klingar så sant. Vart annars i världen fanns sådana män? Jag menar, på riktig. Som väntade i 24 år (eller ännu längre) på att få prata nalta ve a, men som aldrig vågade?

Lyssna här! (Ignorera ekorrvisan i början.)