Ett stycke ljusbrun isprinsessa, tack
Snart fyller min dotter Tholi sju år. Vi tjuvstartade firandet för en vecka sedan med ett konståkningsparty på isbanan här i Johannesburg. Min goda vän Rooshanee skulle göra tårtan i form av en isrink med en isprinsessa på mitten. Den skulle tillverkas i en ätlig plastmassa. Vi beställde den på ett bageri.
Till saken hör att även Rooshanees nyligen höll kalas för sin dotter, närmare bestämt ett pulkparty i konstgjord backe med plastsnö. På den vintriga tårtan åkte fyra barn kana (gjorda av samma bageri). Det var fint, men jag kunde inte hjälpa att lägga märke till att alla fyra var vita. Rooshanee och hennes familj har indiskt påbrå.
När vi beställde isprinsessan hade jag med mig en bild, för säkerhets skull:
Exakt så här ska den se ut, sa jag till bagaren. Som vår Tholi. Med ljusbrun hy - och var snäll att observera det lockiga håret. Det var då som Rooshanee nämnde att jag hade anmärkt på hennes helvita ensemble i pulkbacken. En stund senare kom chefen fram till mig och sa att "i deras försvar så hade ingen hudfärg specificerats".
- Men du använde det blonda som en norm. Du kunde ha gett de fyra barnen fyra olika hudfärger, påpekade jag.
Jag hade inte planerat att säga det. Jag har lärt mig den hårda vägen att just den här typen av påståenden inte alltid uppskattas. Ibland uppfattas man som jobbig, ibland kan man bli föremål för repressalier. Det var det sistnämnda som min son Nils (19) trodde skulle hända nu. Att bagaren skulle göra ett så kallat "black face" på isprinsessan.
Jag ska erkänna att jag var nervös när jag skulle hämta resultatet dagen före kalaset. Men det blev så bra, så bra. Den lilla isprinsessan fick till och med en åktur med den stora. En bagatell i det stora, men ändå ett fint sätt att fira Tholis sjunde födelsedag - och det nya Sydafrikas 20-års jubileum.
Till saken hör att även Rooshanees nyligen höll kalas för sin dotter, närmare bestämt ett pulkparty i konstgjord backe med plastsnö. På den vintriga tårtan åkte fyra barn kana (gjorda av samma bageri). Det var fint, men jag kunde inte hjälpa att lägga märke till att alla fyra var vita. Rooshanee och hennes familj har indiskt påbrå.
När vi beställde isprinsessan hade jag med mig en bild, för säkerhets skull:
Exakt så här ska den se ut, sa jag till bagaren. Som vår Tholi. Med ljusbrun hy - och var snäll att observera det lockiga håret. Det var då som Rooshanee nämnde att jag hade anmärkt på hennes helvita ensemble i pulkbacken. En stund senare kom chefen fram till mig och sa att "i deras försvar så hade ingen hudfärg specificerats".
- Men du använde det blonda som en norm. Du kunde ha gett de fyra barnen fyra olika hudfärger, påpekade jag.
Jag hade inte planerat att säga det. Jag har lärt mig den hårda vägen att just den här typen av påståenden inte alltid uppskattas. Ibland uppfattas man som jobbig, ibland kan man bli föremål för repressalier. Det var det sistnämnda som min son Nils (19) trodde skulle hända nu. Att bagaren skulle göra ett så kallat "black face" på isprinsessan.
Jag ska erkänna att jag var nervös när jag skulle hämta resultatet dagen före kalaset. Men det blev så bra, så bra. Den lilla isprinsessan fick till och med en åktur med den stora. En bagatell i det stora, men ändå ett fint sätt att fira Tholis sjunde födelsedag - och det nya Sydafrikas 20-års jubileum.
Comments
Post a Comment