Liten och stor

Jag har en son som snart ska fylla 17 och en dotter som är fyra år. Det händer att folk frågar mig om åldersskillnaden. Planerade ni det så? Nej, naturligtvis inte. Är det inte svårt att ha en tonåring och ett litet bustroll i samma hus? Nja, inte så farligt faktiskt. Förutom det uppenbara då. Som att de inte delar några intressen vad gäller fritidssysselsättningar och utflyktsmål och sånt.

Fast det riktigt stora problemet är egentligen fotografering. Det är snudd på en omöjlighet att få båda att se ut som två helt vanliga, normala barn på en och samma bild. Till att börja med vill Nils, 17-åringen, inte vara med och därtill är Tholi i den där åldern då man måste göra grimaser jämt.

Årets julkorts fotografering börjar med vädjanden, mutor och kompromisser. Okej, de behöver inte byta kläder och okej, Nils behöver inte ha tomteluva på sig. Men det hjälper inte mycket. Nils anlägger sin mest uttråkade min någonsin och Tholi förvrider ansiktet till oigenkännlighet.

Då prövar jag att vara praktisk (med en underliggande, outtalad hotbild). ”Det här kan ta två minuter om ni samarbetar eller två timmar om ni ska hålla på så där.”

Inte heller det hjälper. Återstår endast att skrika åt barnen (med mer uttalad hotbild). Nils ler surt, Tholi flinar som om hon fått kramp och hunden ignorerar mig totalt. Det är advent igen.

Tomteluvan är en hämnd förstås.