Han hade isglass i frysen

Ett par bloggbesökare har hört av sig med en önskan om att få veta mer om Gustav Larsson. Det skulle detta, mitt andra inlägg, kunna handla om... om jag nu bara visste något mer. 

Gustav är en figur från min barndoms somrar och de tre minnen som jag har är att han hade isglass i frysen, att jag fick ta ut hans finska hund på promenad och att han alltid hade en mer eller mindre häpnadsväckande historia på lager.

De andra funderingarna, de om hur han egentligen levde sitt ensamma, stillsamma liv i stugan, har kommit senare, efter hans bortgång. De har jag alltså inget svar på. Än eller aldrig. Men skulle mer information framkomma lovar jag förstås att återkomma i ärendet.

Gustav Larsson. Så såg han ut.

Det här är Algovik, en gång för länge sedan.