Jag är skuldsatt upp över öronen
Okej, det här måste vara med i bloggen. En sådan här rubrik får man bara en gång i livet:
I sin helhet lyder den så här: "Människor som Annika Forsberg Langa gör det roligt att gå till jobbet". Den är skriven av David Jiglund, redaktören för familjesidorna på Örnsköldsviks Allehanda. Han ringde till mig under hösten 2014 för att prata om det pris jag fick i Verona.
Vi hade ett fint samtal, men som ofta när jag blir intervjuad är det svårt att hålla sig till ämnet. Vi gled snart över till hur jag drogs in i anti-apartheidkampen, lämnade Sundsvalls högskola och blev kvar i Sydafrika. En annan sak är min man, den före detta politiska fången, dömd till livstid för terrorism och sabotage.
Men David Jiglund kan jonglera. Artikeln, som inte är lång, omsluter både Sydafrika och Verona-priset. Bakgrunden till rubriken är att det är mörka tider i Sverige när vi pratas vid. Rasismen hånler och Sverigedemokraterna gottar sig åt 13 procent. För Sydafrika är ju en solskenshistoria. Folk från alla sorters bakgrunder tog ställning mot apartheid - och ondskan kunde besegras.
Fast en sak måste betonas. Mitt bidrag till kampen var i storleksordningen av ett strå. Det var ingen uppoffring. Afrika har gett mig mycket mer än vad jag har gett henne. Jag står i stor skuld. Jag är skuldsatt upp över öronen.
Läs artikeln här
 |
| Örnsköldsviks Allehanda, 31 december 2014. |
I sin helhet lyder den så här: "Människor som Annika Forsberg Langa gör det roligt att gå till jobbet". Den är skriven av David Jiglund, redaktören för familjesidorna på Örnsköldsviks Allehanda. Han ringde till mig under hösten 2014 för att prata om det pris jag fick i Verona.
Vi hade ett fint samtal, men som ofta när jag blir intervjuad är det svårt att hålla sig till ämnet. Vi gled snart över till hur jag drogs in i anti-apartheidkampen, lämnade Sundsvalls högskola och blev kvar i Sydafrika. En annan sak är min man, den före detta politiska fången, dömd till livstid för terrorism och sabotage.
Men David Jiglund kan jonglera. Artikeln, som inte är lång, omsluter både Sydafrika och Verona-priset. Bakgrunden till rubriken är att det är mörka tider i Sverige när vi pratas vid. Rasismen hånler och Sverigedemokraterna gottar sig åt 13 procent. För Sydafrika är ju en solskenshistoria. Folk från alla sorters bakgrunder tog ställning mot apartheid - och ondskan kunde besegras.
Fast en sak måste betonas. Mitt bidrag till kampen var i storleksordningen av ett strå. Det var ingen uppoffring. Afrika har gett mig mycket mer än vad jag har gett henne. Jag står i stor skuld. Jag är skuldsatt upp över öronen.
Läs artikeln här
Comments
Post a Comment