Afrikanska minnen (3)

Den 17 juni var det 20 år sedan den makabra massakern i Boipatong utanför Johannesburg. Nästan 50 människor dog, varav många kvinnor och barn. Tiden var så gott som ute för apartheid och förhandlingar mellan ANC och Nationalistpartiet med flera parter pågick.
President de Klerk var insyltad i ett grymt dubbelspel. Å ena sidan ville han framstå som en fredens man, å andra sidan tog han våldet till hjälp för att stärka sin ställning.
Det sistnämnda förnekade han givetvis, men under attacken på Boipatong skrek angriparna på afrikaans, och i stridens hetta smetades den svarta skokrämen av och blottade vita ansikten och händer.

Jag reste ofta till Sydafrika på den här tiden, men sommaren 1992 var jag i Stockholm. Varje natt cyklade jag förbi Linnégatan, där den sydafrikanska legationen låg, och tände ett ljus och slog ner ett vinglig träkors (som jag tillverkade hemma i vardagsrummet) för att liksom visa att världen såg vad som hände i Sydafrika, och att vi förfasades.

Någon skillnad gjorde det förstås inte. Men jag lyckades nog i alla fall irritera den tjänsteman på legationen, som varje morgon tvingades ut på gräsmattan för att sparka sönder ett kors.