Han halkade på en tvål och föll ut genom ett fönster

Kära dagbok, 

Det är minus 27 grader i Åsele. Det knarrar under skorna, snön gnistrar och himlen är ljust, ljust blå med en gyllene rand vid horisonten. På P1 pratar politiska uttolkare om Trumps kidnappning av Venezuelas president Maduro och hans fru. En vän till mig sa att hon åldrades fyra år under de första fyra minuterna av Trumps pressträff igårkväll. Själv har jag nu landat i att inget egentligen förvånar mig längre. Trump gör som han vill och högerregeringen i Sverige hänger på. 

Eller ibland blir jag fortfarande förvånad. Tre dagar före julafton föll Pauls brygga ut. Jag ringde till vårdcentralen i Åsele för att boka en tandläkartid. Jag fick veta att det inte några tandläkare i Västerbottens inland. Man måste åka till Umeå. På vinterväg är det tre timmar enkel resa. Samtidigt läser jag att två tandsköterskor i Boden, som nästan är färdigutbildade tandläkare, ska utvisas. Nu tappar jag faktiskt orden igen. På vilket sätt är det tänkt att det ska bidra till att gängkriminaliteten i södra Sverige minskar? 

Jag lyssnar på podden Alex och Sigge, och Schulman säger något om att vi lever i ett "postsanningssamhälle". Post truth. Precis så är det ju. Vilka lögner som helst kablas ut nu för tiden. Det spelar ingen roll hur grova de är. Jag har tänkt mycket på det de senaste dagarna då Paul och jag har börjat skriva om hans tid på John Vorster Square Police Station i Johannesburg där anti-apartheidaktivister förhördes och torterades av säkerhetspolisen. Ibland, alldeles för ofta, slutade förhören med att aktivister dog. Då tillsattes en utredning där polisledningen ljög utan hämningar, utan skam. Den utfrågade hade halkat på en tvål i duschen. Den utfrågade hade självmant kastat sig ut genom fönstret på tionde våningen. Den utfrågade halkade på en tvål i duschen och flög i fallet ut genom ett öppet fönster och slog ihjäl sig. Rapporterna påminner mig om Trump och hans Modus operandi. 

Det där med tvålen, förresten, är inte min egen tankebild, det måste nämnas. Den sydafrikanska poeten Chris Van Wyk har skrivit en dikt om de som dog i polisens händer på John Vorster Square. Han dog själv i förtid, år 2014, men jag hade förmånen att träffa honom vid ett par tillfällen. Han var en stillsam, tystlåten man. En av de bästa som aldrig fick den uppmärksamhet han förtjänade. 

In Detention 

He fell from the ninth floor 

He hanged himself 

He slipped on a piece of soap while washing 

He hanged himself 

He slipped on a piece of soap while washing 

He fell from the ninth floor 

He hanged himself while washing 

He fell from a piece of soap while slipping 

He hung from the ninth floor 

He washed from the ninth floor while slipping 

He hung from a piece of soap while washing 

Chris Van Wyk (1957 - 2014) 

Vi behöver poeterna, konstnärerna och författarna nu. Igen. Lika mycket som då. Själv har jag inte skrivit på sistone. Jag drabbades av den julhets som jag svurit att hålla på avstånd. Men jag trillade alltså dit, i slukhålet med julklappar, fläskiga maträtter och städångest. Man lär sig aldrig. De finaste stunderna under julen var när hela familjen i all enkelhet satt samlad runt bordet och spelade kort, närmare bestämt släktklassikern "gris" och den sydafrikanska varianten "blow fish".