Obegripliga ting (och företeelser) nr. 7: Konståkerskan Katarina Witt

Katarina Witt från Karl Marx Stadt i det forna Östtyskland var min barndoms hjältinna. Hon dominerade konståkningen under i stort sett hela 1980-talet med två OS-guld, fyra VM-guld och två VM-silver mellan åren 1982 och 1988.

1982.

Hennes tävlingskarriär slutade ungefär samtidigt som muren och kommunismen föll i Östtyskland. Då öppnades en ny värld för isprinsessan från andra sidan järnridån. Äntligen var hon fri.
Och vad gjorde hon då? Svar: rätt mycket. Till exempelvis den töntiga Coca-Colareklamen från 1991 och utviket i Playboy 1998.
Jag saknar ord. Hon var tidernas mest framgångsrika konståkerska (tillsammans med Sonja Heine) och beundrad världen över. Hon var Hjältinnan. Hon kunde ha gjort skillnad.
När jag blundar ser jag henne landa en dubbelögel på ett isflak i Nordpolen. Hon har på sig en isblå klänning. Pengarna hon drar in går oavkortat till Green Peace och arbetet mot klimatskadliga utsläpp.
Det är faktiskt obegripligt att hon nöjde sig med nakenbilder och bröstförstoring. Så obegripligt, så deprimerande att en liten bit av muren borde ha fått stå kvar kring Karl Marx Stadt.

1991.

Jag saknar ord.