Älskade schimpans

Handen!

Några av mina absolut intressantaste möten i Afrika har varit med, håll i dig nu, schimpanser. Mitt första, nära möte ägde rum i Zimbabwe år 1997. Det tog mig med storm. Jag hade inte funderat så mycket på apor tidigare. Jag hade varit så fokuserad på politik, utveckling och fattigdomsbekämpning att jag inte hunnit med det afrikanska vildlivet.
Där och då, i Zimbabwe, insåg jag att jag inte hade insett särskilt mycket. Jag har hört talas om personer som tittat i en schimpans (eller gorillas) ögon och deras egen själ, det männskliga ursprunget hade blottat sig, och ungefär så var det. Fast jag måste erkänna att jag var lika fascinerad av händerna som av ögonen. 98 procent av vår arvsmassa är identisk.
Sedan dess söker jag mig gärna till släktet. Till exempel till den föräldralösa apan Pugu som bor på ett zoo i Hartbeespoort (i Sydafrika). Han fick låna min mobiltelefon och den låg på backen när det här filmades:

Jag tänkte att det nog fanns risk för att Pugu skulle ha sönder både min telefon och mitt ansikte (han är rätt busig - och väldigt stark), men han var så oerhört, oerhört försiktig när han undersökte min mun, ögon och hår. Sedan pussade han mig på näsan. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det, aldrig kunnat drömma om det.  
När jag och min dotter Tholi var i Mbombela (fd Nelspruit) var därför ett besök på Chimp Eden / The Jane Goodall Institute givet. Där lever 34 schimpanser från Afrika, USA, Europa och mellanöstern med de mest tragiska historier man kan tänka sig. Joao hölls i kedjor utanför en bar i Luanda och var både alkolist och kedjerökare när han kom till Sydafrika. Cozy var ett försöksdjur för ett amerikanske läkemedelsföretag tills han bet en forskare. Då såldes han till en gatuartist i Italien som slog honom så illa att han är hjärnskadad. Claudine var en maskot i en diamantgruva i Centralafrikanska republiken och hade aldrig sett solljus. Hon räddades år 2010, men blir fortfarande bränd utan solskyddskräm.
Här inser man något mer, något om mänsklighetens mörka avigsida. Jag kan inte riktigt formulera det i ord än. Jag har svårt att begripa mig på ondska, men det är åt det hållet.
Tholi fastnade särskilt för schimpansen Jessica, som vi "adopterade" med ett bidrag på 450 rand om året. Jessica hade suttit i en liten bur på den sydafrikanska Boswell Circus där endast ungarna används i framträden. Jessicas jobb var att avla. En dag fick hon tag på en person genom gallret och som straff högg de av fingertopparna på hennes ena hand.
Man kan inte mer än hoppas att det åtminstone var cirkusdirektören som Jessica grep tag i. Hårt.

Vår nya adoptivdotter Jessica.

1000 hektar schimpansparadis.