På Storsjön, i dåligt väder, kan man i princip inbilla sig vad som helst

Något sticker upp.

Jag har skrivt en bok för barn i åldrarna mellan nio och tolv år. Totalt 145 A4-sidor. Eller 33 449 ord eller 191 504 teckennedslag. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det har tagit. Jag inte ens kommer ihåg exakt när jag började, men min son Nils måste ha varit omkring nio år och då landar vi ungefärligen i sommaren 2003.

Vi var på semester i Östersund.  Det var grått och ruggigt. Det roligaste vi kunde hitta på var att sitta på hotellrummet och spela spel, lösa korsord och äta smågodis. På kvällen skulle vi åka på safari på Storsjön. Eller safari och safari. Men det var i alla fall så det stod i turistbroschyren. Storsjöodjurssafari för att vara exakt.

Nils och jag gick ombord på ångaren s/s Thomée. Vi var de enda passagerarna. Vädret var som sagt eländigt, men för just det här ändamålet, odjurssafari, var det perfekt. I duggregnet och det grå ljuset kunde man lätt få för sig att en lång hals, en stjärtfena eller någon annan märklighet stack upp ur vågorna.

Det var så det började. Först som en vag idé och med tiden som otaliga noteringar på papperslappar, servietter och kvitton. Därefter, för två år sedan, samlade jag dem i en anteckningsbok och för drygt ett år sedan bestämde jag mig för att skriva boken. (Annars fanns det risk för att jag tvångsmässigt skulle skriva obegripligheter på lappar i resten av mitt liv.)

Boken inleds fredagen den 13 juli med ett kallhamrat mord i Storsjön. Därefter förflyttas handlingen till Abborrträsk i Västerbottens lätt ödsliga inland. Där bor Napoleon Larsson och hans vänner Khaya och Anders. Mot sin vilja, av en ren tillfällighet faktiskt, blir de insyltade i en härva med internationella förgreningar.

Fortsättning följer.