Brev som lim, brev till Nooshi

I juli var jag en av Radio Ö-viks sommarpratare. Jag fick 45 minuter på mig att säga precis vad jag ville. Först tyckte jag att det lät mycket, sedan insåg jag att tiden inte skulle räcka. Min historia spretar ju geografiskt (och kanske även på andra sätt) och jag ville försöka göra det så begripligt som möjligt: Från torpet utanför Åsele till Örnsköldsvik och till resten av mitt liv i Johannesburg. 

Jag tänkte att brev kunde vara den röda tråden. Först de 64 breven från Kenya 1984, sedan kärleksbreven från min man i början av 1990-talet och till slut hatbreven från anonyma rasister. Jag vet inte om det blev ett tillräckligt starkt lim, men du får gärna lyssna här: 

https://radioovik.se/annicka-langa/

Jag fortsätter att skicka ett gammalt hederligt brev varje månad. Oftast till någon som jag inte känner, men som har gjort något exceptionellt bra. Till exempel mästerförfattaren Torgny Lindgren och den svarta franska konståkerskan Mae Bernice Meite. Oktober-brevet går till Nooshi Dadgostar för att hon är modig, klok och empatisk mitt i den tornado av främlingsfientlighet och den våg av högerextremism som nu drar in över Sverige.