Ett brev från Dorotea

Slåtter hos Tanders i Mårdsjön, Dorotea kommun, 1920.

Härom dagen fick jag ett vadderat kuvert från Dorotea. Det innehöll en liten skatt, närmare bestämt boken "Stannfåglarna" av Ingrid Henriksson och en cd där hennes make Ulf samlat bilder, dokument och anekdoter från Mårdsjön i Dorotea kommun.
Min mormor och morfar var jordbrukare och hemmansägare där. På bilden ovan syns "gammstugan" - och det är morfar Folke som sitter i knäet på den gamla gumman. Stugan står kvar, men annars är det mesta av de ofantliga livsverk som utfördes i byn borta. Jordbruken förstås, men också posten, telegrafen, folkets hus, skolan och Konsum.
Jag blir rörd när jag får brevet, som påminner mig om en tid, en värld och människor som inte längre finns.
Jag sträckläser Ingrid Henrikssons gripande skildring av nybyggarnas svåra liv i Norrland: Kampen mot Kronan, skogsbolagen, kyrkan och överhögheten i största allmänhet.
Och jag undrar hur det blev så här? Hur en del av Sverige kunde förtvina och försvinna på så kort tid? Jo, jag känner till politiken och den mer eller mindre påtvingade urbaniseringen plus industrialiseringsivern, men det är ändå svårt att begripa.  
Nyligen hittade jag förresten den här bilden på Facebook:

Det är en minnessten över Gulsele som låg på vägen mellan Åsele och Junsele (grannkommuner till Dorotea). Här försvann allt i ett slag då byn lades under vatten i samband med ett kraftverksbygge. Bara stenen står kvar.
Som sagt. Eller nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Men jag är tacksam för det arbete som Ulf och Ingrid Henrikssons lagt - och lägger - ner på att dokumentera ett tyst kulturarv och historier som så gott som ingen känner till.