Jag lider av en åkomma


Så där avslappnad är jag nästan aldrig.











En fin blogg som jag följer tillhör konstnären, maskinisten och skribenten Marit Furn (www.maritfurn.com). I sitt senaste inlägg gör hon en Peter Dahl. Det vill säga hon fotograferar en målning i varje steg som den blir till, från omonterad duk till färdigt verk, och lämnar samtidigt kommentarer om processen.
Hon monterar, funderar och skissar. Det ser så bra ut. Det ska bli en man, som står framåtböjd, och pysslar med någonting. Vad vet jag inte än. Men så tvivlar Furn och kladdar vit färg över det hela. Kanske, skriver hon, borde hon måla papegojor istället.
Nej! Nej! NEEEJ!!
Fast jag känner igen mig själv i processen. Först skriver jag. Sedan raderar jag allt och tänker att manuset inte ens förtjänar att återvinnas. Det måste brännas, helst offras på bål i ett midvinterblot.
En författare, jag har glömt hans namn, har sagt att han lider av en sjukdom. Att han är besatt av att skriva och att han sedan, när han skrivit klart, ägnar resten av sin tid åt att skämmas över det han författat. Jag har en släng av den åkomman.
Fast jag återvänder alltid till idéerna och tangentbordet, och plötsligt tycker jag mig kunna se ett spår som kanske, eventuellt kan utvecklas.
Så skriver jag och skriver om i ett snudd på oändligt kretslopp. Bilden nedan visar ett stycke av en historia som jag jobbar på just nu. Det är inte, som man kanske skulle kunna tro, det första utkastet. Snarare omkring det tjugonde.
Och det är långt, långt ifrån det sista. Kanske blir det till slut papegojor här också. 

Om och om igen.

Comments

Post a Comment

Popular Posts