Thursday, 11 August 2016

Medan tiden går


Jag försöker skriva på riktigt. Alltså inte bara infall här på
bloggen och i sociala medier.
Ifall du undrar vart jag är.
Fortsättning följer.
Hejdå!

Thursday, 26 November 2015

Hatbrevet


I början av 1990-talet jobbade jag på Isolera Sydafrika Kommittén (ISAK), en paraplyorganisation mot apartheid. Kontoret låg i Solidaritetshuset, en byggnad från 1780-talet på Söder i Stockholm. Det hände att jag jobbade sent, ibland var jag ensam kvar, och gjorde sånt som jag inte hunnit med under dagen.
Den här kvällen läste jag posten. Ett brev var adresserat specifikt till mig. Jag sprättade och vecklade ut. En använd kondom föll ner i mitt knä.
Det stod inte något i brevet, men avsändaren hade ritat och noga färglagt en röd flagga med hakkors i A4-format.
Plötsligt kändes det gamla huset väldigt stort och mörkt. Jag låste och gick hem.
Det var allt. Inget mer hände, men hatet och galenskapen i själva handlingen har ändå etsats sig fast i mitt minne. Jag tror inte att avsändaren hade någon egentlig konstnärlig talang. Att få till flaggan måste ha tagit tid. Han hade mätt och använt linjal, suddat och gjort om för att sedan färglägga med tusentals korta penndrag.
Därefter runkat, rullat ihop öppningen på kondomen så att den inte skulle läcka innan jag öppnade brevet, slickat igen kuvertet, frankerat, postat och känt sig, ja vadå? Törs man gissa på allmänt tillfredsställd med sin insats?
Enligt bland annat tidningen Expo har ett antal framstående medlemmar i Sverigedemokraterna sina rötter i 1990-talets nynazistiska organisationer, bland de som jag betraktade som en liten grupp rakade galningar. Nu sitter de i riksdagen med slips och kostym - och har stöd av ungefär tjugo procent av väljarna.
Det gör mig ohyggligt mycket mer rädd än vad hatbrevet gjorde den där ensliga natten i Stockholm. 


 

Den sjungande indianen från Fredrika

Don Curtis/Curt Nordlander.

Dagens låt kommer för andra gången i år från Västerbottens inland. Den heter "Moder jord" och framförs av Don Curtis, troligtvis mer känd som "den sjungande indianen från Malung".
Men vän av ordning vill gärna påpeka att han var född i Fredrika i Åsele kommun. Och hans riktiga namn var Curt Nordlander.
Det finns inte mycket skrivet om Don Curtis, men jag har förstått att han gick sina egna vägar. Han vägrade att skaffa en manager, han bekostade själv sina inspelningar och sålde sina skivor genom att knacka dörr. Han sägs också ha varit i det närmaste besatt av nordamerikanska indianer.
Den första gången han figurerade i massmedia var då han åkt vilse med sin bror på en skidtur i skogarna i Fredrika. Det blev snöyra och det tog två dygn innan bröderna kom till rätta, välbehållna som tur var.
I juli 1965 kunde man läsa om honom i Västerbottens Kuriren efter det att han satt nytt lappmarksrekord vid en friidrottstävling i Åsele med ett höjdhopp på 192 cm.
Sedan dröjer det in på 1970-talet innan han dyker upp igen. Då ska han ha skrivt 70 brev till Lennart Hyland innan han fick göra sin efterlängtade TV-debut (i just Hylands hörna) med låten "Men of Dakota".
Under 1980-talet försörjde han sig som Elvisimitatör på King Creole i Stockholm. År 2001 gick han ur tiden utan att ha lyckats slå igenom stort som artist.  
Men kanske har Don Curtis fått en sorts poststum återupprättelse på senare år? Snudd på 25.000 personer har lyssnat på "Moder jord" på Youtube. I kommentarsfälten stretar åsikterna åt alla håll: det är antingen det bästa eller värsta man någonsin har hört.
Jag tror att Don Curtis skulle tycka att det var helt i sin ordning. Han lämnade i alla fall ingen oberörd.

Lyssna på Moder jord här!

Monday, 9 November 2015

Förträffliga teckningar från Tyskland

Det måste bli ett inlägg om Napoleon & T-kex igen. Eller Napoleon und T-keks som det heter i den tyska översättningen.
Jag fick nämligen några bilder från Lorentzo, som går i mellanstadiet i Tyskland och som har gjort ett skolprojekt om min bok. Teckningarna är alldeles förträffliga.

Framsidan.
Insidan.

Baksidan.


Thursday, 22 October 2015

Nappe på Västerbottens museum



Jag älskar läsarbilder! Här kommer två från Umeå, från Anja, som hittade mina böcker i museishopen på Västerbottens museum. Där, på Sune Jonssons bildmuseum, pågår just nu Anders Hanssons utställning "Flykt". Den skulle jag gärna, gärna vilja se.

Apropå Sune Jonsson hänger otippat nog en av hans bilder från Västerbottens inland på väggen i restaurangen Doppio Zero i Sandton här i Johannesburg. Jag har frågat, men inte fått någon vettig förklaring. 

Friday, 11 September 2015

Hej Homo Naledi!

Visst är hon fin, vår Naledi?
Det här är Homo Naledi, det allra senaste och total sensationella fyndet i Cradle of Humankind ett par mil nordväst om Johannesburg. En två miljoner år gammal människoapa. Kunde möjligtvis använda verktyg, kunde kanske tala och begravde med säkerhet sina döda. Ytterligare en möjlighet (som får mina tankarna att gå i full spinn) är att man ska säkra DNA från lämningarna.
Det är en sak att se hominider på bild. Och en helt annan att stå öga mot öga med de skickligt gjorda rekonstruktioner som finns i Maropeng-muséet i Cradle of Humankind (och i den intilliggande grottan Sterkfontein).
Ibland visas benrester och skallar i orginal. Jag har till exempelvis haft den stora turen att få uppleva den så kallade Taungskallen. Homo Naledis ben förevisas för allmänheten från idag till den 10 oktober.
Bara detta, bara mänsklighetens vagga i sig, är ett skäl till varför man aldrig ska hoppa över Johannesburg på Sydafrikaresan.

Läs mer om muséet här.

Monday, 7 September 2015

Bästa soulen i Sydafrika


Liquideep kan mycket väl vara Sydafrikas bästa house/soulband. Duon bildades 2007 och har sedan dess släppt fyra album. Redan 2009 hade deras skivor sålts i fem miljoner exemplar. Ohyggliga och otroliga siffror för den stackars marginaliserade musikindustrin i Afrika.
En ny favvo? Lyssna här.